Pyttepytte

Vi var och tittade på de nybyggda lägenheterna i Edsbyn. Mycket skrik för lite ull, kan man sammanfatta. Vardagsrum med kokvrå, inget kök. Eller, om man vill se det annorlunda, enkelt utrustat kök med stor yta. Men inget vardagsrum.
Sovrummen var ståplats, nästan.

Småbrottslig prosapolis

Prosapolisen i dn.se/bok är kul att läsa. De har sågat Paulo Coelho och Camilla Läckberg, två grymt överskattade författare som jag bara läst en titel vardera av, samt någon för mig helt okänd författare.
Pinsamheter som avslöjas hör dock även till själva prosapolisens språkvård. Eller, vad betyder ordet gränslar?
"Man kan möjligen föreställa sig hur flugorna ljudligt smaskar, sväljer och rapar medan de gränslar den döde i Läckbergs roman, men då har man sedan länge lämnat den suggestion man förväntar sig av en realistisk deckare för något annat."
Någon som vet?
Eventuellt är det grenslar som avses.
Eller så är det ett metaskämt om att Läckberg och henns förlagsredaktörer inte kan stava. Heller.
För övrigt har jag hört att de bestselljande författare som väljer Piratförlaget bland annat gör det för att detta förlag INTE använder sig av förlagsredaktörer. Alltså, är man tillräckligt framgångsrik kan man unna sig att INTE låta någon peta in rättelser i texten.
Smart!?!

Från Askersund till Östersund

Nu äntligen har boken kommit! Inte min egen, men den om min farfar. Kolla Kulturnyheterna för mer information. Eller läs i Nya Wermlands Tidningen, min egen lilla pappa skymtar också där!
Denna årets julklapp (jag vet att årets julklapp är en upplevelse, boken hör definitivt till den kategorin) kan man köpa i välsorterade bokhandlar för dryga femhundralappen.
Att jag inte skrivit här på länge beror bland annat på att jag bloggar på så många andra ställen. Budbäraren; redaktionens köpfasteblogg, en anonym sak, och så ska man kolla alla mejllådor och Facebook. Rent eländigt. Jag bara längtar efter att datasamhället ska drabbas av en försenad millenniebugg så att jag kan börja leva på riktigt.
Jag måste också få en kväll över så jag kan göra praliner till Ann-Charlotte Nyman.

Billigt - fynd eller slöseri med pengar

Såg just på Ovanåkers kommuns hemsida att de säljer villatomter i Edsbyn och Alfta för 1 krona styck. Man kanske skulle passa på att köpa en bunt - de kan ju öka i värde. Skulle de sjunka är det ju ingen större förlust.
Eller så är det det. Finanskrisen kanske leder till en gigantisk deflation i stället för inflation. Det vore ju kul. Som omväxling. Då kanske jag förlorar en förmögenhet om jag köper tio tomter för tio spänn och inte får dem sålda.
Antagligen är jag bara för trött för att räkna. Just nu har jag i alla fall räknat ut att jag behöver åka från jobbet för att sova ett antal timmar. Har ungefär en miljon småvirus för mycket i kroppen, i synnerhet i hals och näsa.
Och inte har de betalat en spänn styck för tomträtterna heller. Annars vore jag ju förmögen.

Sunday tears

I går fick jag en burk lingonsylt som tack för medverkan på en konferens. Jag lyckades också sälja 2 ex av mina böcker. Resten kom hem i en plastkasse.
Alla böckerna är förstörda av lingonsylt. 1200 spänn i sjön. Man gråter en skvätt, och tänker att sånt händer ju rätt ofta mig. Gråter lite till.
Finns ändå ingen som vill köpa.

Bor bra med bokplats

Oj, en hel månad har det gått sedan jag sist skrev här. Jag är i alla fall ordentligt inloggad på Johannelund i Uppsala, har hängt upp lila gardiner för en av de beige väggarna och pyntat på i övrigt också. I går kväll när jag kom till J-lund stod ett gäng blivande präster och hängde utanför - och när de såg mig traska dit ropade de HEJ och av Malin fick jag en VÄLKOMMEN HEM-kram.
Sånt värmer även dygnet efter. Eftervärme, som det heter.
Satt i dag och pratade med ett tvåmeters c-kommunalråd, men inte Björn Mårtensson utan Daniel från Säffle. I vart fall kom jag att tänka på min egen kommun och surfade in. Att de två punkthusen är nästan klara har jag ju sett utifrån, men nu fanns både bilder och ritningar på kommunens hemsida. O vad glad jag är att vi inte köade för en fyra där. Den är ju bara 81 kvm. Jag har bott i en lagom stor TREA som var på 82. Dessutom, kolla själv, det finns ingen plats för böcker. Vi som har säkert nio löpmeter bokhyllor. Ska man lagra böckerna på balkongen, har de tänkt? Nä, huvva. Sovrummen är ju mindre än ett enmans fjälltält.
Men de har kanske tänkt att hyra ut till de småvuxna människor som tvåvåningstågen mellan Gävle och Linköping är ritade för. Sponsored by Märklin.

Gubben har varit på tre bandymatcher de senaste två dygnen. Champions Cup i Arenan. I morgon kanske han bjuder mig på en match. Hoppas jag. Fick ett födelsedagskuvert från Mamma, det ska också öppnas i morgon.
---- ja du fattar, jag fyller år i morgon. Hipp hipp hurra!

Johannelund

... -s Teologiska Högskolas elevhem är det självklara boendet för en EFS-are, om hon själv får välja. Så bra känns det nu. Ska bara få dit lila gardiner och lakan och tvål och handduk.

Lästips!

Denna sommar då jag gjort väldigt lite alls, har det inte heller blivit så mycket nyttig läsning. Men tre böcker har jag försökt ta mig igenom.
1. Inger Alvén: Ur kackerlackornas levnad. Faktiskt för första gången, den finns som billig pocket. Förstår varför den hör till måste-titlarna. En djup tragedi så väl beskriven. Mycket Moskitkusten över den, och då snackar jag inte om filmen utan om Paul Theroux bok. Gillar i och för sig inte den möjliga förklaringen till att svinet i boken blev ett svin (missionärsföräldrar) eftersom jag känner så många trevliga missionärsbarn. Men boken är en läsvärd klassiker!
2. Liftarens guide till galaxen, samlingsvolymen. Jag läste en gång i världen de två och en halv första. Det var nytt, fräscht och helt vanvettigt kul satir. Kanske är tjockisen för tung att ge sig i kast med i värsta högsommarhettan. Noterar dock att Thomas Tidholm gjort en bra översättning. Men ger upp efter sjuttio sidor.
3. Vattenbärerskan, av Anita Salomonsson. Poetisk prosa av bästa västerbottniskt slag om ett kvinnoöde för inte särskilt länge sedan. Boken är ganska ny, köp en egen i stället för att låna. Du kommer att stryka under, vända tillbaka, suga på karamellerna.
(Förresten läste jag också på nån tågresa en deckare/thriller av Helene Tursten, En man med litet ansikte. Jag bryr mig inte om att ge något omdöme här.)

Nytt pörte i lärdomssätet

I dag har jag skaffat mig ett nytt boende i Uppsala, det fjärde i ordningen sedan jag började på Budbäraren. Studentrum på korridor - det fina i kråksången är att det både är nära Petras lägenhet (ca 500 meter) och billigare än något annat.
Så förutsättningarna att jobba är goda. Varför sitter jag och bloggar i stället för att jobba? Kanske för att jag börjar bli lite hungrig :-)

Har man inte jobb så skaffar man

Hela helgen har jag tänkt komma igång i hög fart med att fortsätta 15-spelet med våra rum. Nu är det mesta av Paulas grejer på plats i hennes våning (men jag orkar inte gå upp för att se om hon uppfyllt löftet att städa). Valters prylar är i hennes gamla rum, så gott som allt. Gamla fyller-i-böcker fick jag lägga i pappersinsamlingen, och tre kassar leksaker ska till second hand. Alltså var det äntligen dags för mina arbetsrumssaker, de som har med skrivande att göra, att komma upp två våningar till mitt nya arbetsrum. I gamla rummet ska jag bara ha hobby-sy-måla-prylar, så där som det var tänkt från början.

De hyllor som ratats från nyfina köket var nerburna också, nu var det alltså äntligen dags att bära upp böcker och snygghyllorna i björk. De två smala sektionerna lyckades vi baxa upp utan alltför stora besvär. Men sedan - den mittersta sektionen är tre gånger en smal. Hur 17 fick flyttgubbarna den på plats för fem år sedan? Det är minimal takhöjd, och vi måste vrida möbeln 90 grader för att kunna lägga den ner. Sedan lägga på högkant - formatet är ungefär som en 120-resårmadrass. Jätteskojigt att försöka få ut och upp. Se skissen nedan.

Utanför Leifs arbetsrum tog vi till släggan, det vill säga hammare och skruvdragare. Isär med beståndsdelarna så mycket som möjligt. Nubb från ryggen sprätte över hela hallen. Mellanväggar brakade och rasade. Men vi fick loss så pass mycket att resten gick att bära upp i trappen. Nu ligger brakveden i mitt nya ofina arbetsrum, det är en dag i morgon också och då ska jag få ihop den. Fast eftersom det är arbetsdag måste jag börja med arbetet eller hyllan tidigt som ottan.

Petra på bal

Känns som om varannat inlägg är positivt och varannat gnäll. Här kommer veckans plus: En bild från studentbalen på Kilafors. Petra var som ordförande i studentkåren självskriven värdinna.

Dessutom kom hon in på sökt utbildning, börjar på Uppsala Universitet om några veckor. Omåttligt stolt mamma!!!

Foto: Ina Olars

Därför undviker jag Växbo Krog

Det tog dryga veckan att återhämta sig och sammanfatta argumenten. Vad jag hade sett fram emot som en god kvällsmåltid med familjen urartade till något sämre än hamburgerställena men fyra gånger dyrare. Kvalitet får kosta, och omväxling är bra - men trots allt vet man på förhands hur en Maxburgare eller en Big Mac, ackompanjerad av doften av härsken frityrolja, landar i magen. Oddsen för en lyxkrog på bystan är mycket svårare att beräkna. I synnerhet som barnen har specialkrav.
Alltnog, maken hade per telefon i förhand kollat barnmenyn på Växbo Krog. Pannbiff med potatis eller pannkaka. Perfekt, sonen äter båda delarna.
Ha! När vi började bläddra in den lin-stylade menyn (handgjort papper är svårbläddrat, inget att rekommendera) var pannbiffen plötsligt förvandlad till köttfärsbiff. Sonen tvekade. Men å andra sidan var pannkakan lika hastigt en hälsoversion i form av grahamspannkaka. Vilken fascist sätter upp något sånt på en BARNmeny?
Med två mil till närmaste alternativa restaurang valde vi efter familjeråd ändå köttfärsbiff. Utan sås. Utan grönsaker. Utan allt utom kokt potatis. Den liknade INTE pannbiff, utan mer övergödda köttbullar. Naturligtvis supertorra. Potatisen var varmhållen så länge att om jag tappat en på golvet hade den studsat än. Mer gummi än stärkelse.
Det enda som min nioåring åt var vaniljglass - tre valnötsstora kulor. Direkt efter maten sprang han till hantverksbutiken och köpte en glass till.
Dottern tog också köttfärsbiff, eftersom hon vet vad grahamsmjöl är. Hon gillar brunsås, men det som serverades liknade mer diskvatten från stekpannan. Eftersom hon är försiktig med grönsaker kollades noga tillbehören. Tomaterna avbeställdes.
Själv tog jag lax. Glömde att upplysa om att jag inte tål rå lök - sånt brukar man inte behöva säga till om på restauranger med ambitioner.
Grönsakerna på min tallrik var marinerade i rå lök. Såsen bestod till lika delar av filmjölk och finhackad gräslök. Det enda som alltså gick att äta var laxbiten, som jag dränkte i citronsaft för att inte få torrskador i munnen (potatisen var lika gummiaktig som den Valter fick). Laxen var god, till formen intill förvillelse lik de laxfilébitar man kan köpa styckfrysta.
Min man tycker att allt som kostar 125 spänn är jättegott, så hans laxportion ska jag inte uttala mig om.
Men sammanfattningsvis var vi pinsamt hungriga och 500 spänn fattigare när vi åkte därifrån. Hur Växbo Krog kunde få så högt betyg i hälsingetidningarnas test är gåtfullt. Jag tänker då aldrig mer äta där.

På landet kan man roa sig!

I går kväll åkte hela familjen till schtaaatojl och de flesta av oss satt kvar i bilen medan Leif tryckte igång guldtvätten. Där satt vi alltså och körde Vikingarnas "Mitt eget blue Hawaii" på hög volym medan vattenmassorna sprutade och vågorna översköljde bilen. Så roar man sig i Edsbyn.
Sedan luktade det plötsligt "gävle kommun", ruttna ägg eller nåt. Jag tror att det är något fel på mackens tvättanläggning.
Vi skulle kanske åkt på kobingo i stället.

Stolt hemarbetare

Semestern har också inneburit att fixa till det hus som vi nu trots allt bor i. Städningen får vänta några dar, jag ska i väg och jobba ett dygn. Men piffigt i övrigt vill jag mena att det blir: Nya färger i köket (vårgul-grön, skåpluckeljusblå och falukorvsrosa!) och en helt ny accentfärg (cerise!) i vardagsrummet. Håll tillgodo!

Min småländska resa

Det är inte lätt att ta en bra bild med lånad kamera, pajade knän, noll koll på autofokus och två klängande barn som får hela Fagerviken att luta. Detta skulle alltså vara en läcker bild från veckan i Timmernabben. EFS-konferens, sol och glädje i Jesus!














Varje kväll gudstjänst med lovsång, predikan och förbön enligt sommarkonferensens vision: En lågkyrklig, karismatisk familjevänlig gemenskap.

Glad som en lärka!

Katolskt Magasin hade i juninumret en recension av Som sand i ökenvinden.
OCH jag ska få ännu ett bidrag publicerat i Provins.
Jubel i mitt hjärta!
Jag fick i dag också beskedet att jag har kommit in på Pennspetsen för ännu ett läsår. Så tydligen anses jag inte vara en helt fullfjädrad författare ännu.
Det är trots allt häftigare att få texter tryckta på papper, än att slänga ut dem så här i cyberrymden. Chansen att någon ska läsa är antagligen också större.

Så nu är jag glad som en lärka!

Här i Kyrkans Hus i Uppsala (där jag jobbar) säljs det fotbollar i entrén. En arbetskamrat gav mig ett skäl att kanske köpa en, om det står "Svenska kyrkan" på bollen: Man kan sparka på den när man blir arg på kyrkan.
Nackdelar: Det kostar pengar, energi och man kanske missar sparken och skadar sig. Eller så blir det en fullträff som knockar någon närstående person.
För övrigt sk-er jag fullständigt i fotboll. Trots att Lagerbäck har tränat Kilafors och en av målgörarna i går kväll kommer från Söderhamn.

För övrigt såg jag en död fågel utanför jobbet i förrgår kväll. Se min andra blogg!

svt.se suger fett

Det var några år sedan svt.se rosades för bästa hemsida. I går var de tistlar värda.
Vad är naturligast att vilja ha inför Eurovision-finalen? En lista med dem som tävlar! Både min make och jag letade som galningar, men se nån sån lista stod inte att finna. Allt jag fick upp var en sida med videos på alla låtar, stora play-fönster och en halvtimmes scrollande om jag skulle se hela listan.
Ska det vara så? Va? Va?
Vi lyckades i alla fall rösta på England (dottern) och Israel (jag).
Slutsatser så här dan efter:

• Information är bäst i tidningar.
• Fel låt vann.
• Det var anständigare kläder förr.
• Scenen var två ton färglampor för mycket, dödade flera låtar helt.
• Musik är bäst på radio.
• Eftersom 90% av låtarna lät likadant kan man låta bli både att titta och lyssna.

Konsum i Edsbyn säljer inte mild naturell yoghurt. Däremot har de 30 sockrade och smaksatta produkter. Ungefär så kändes tv-sändningen utan Sannas Empty Room.

Gubbsjuk kamratpost

Familjens alla åldrar bänkade sig i går kväll igen framför Glasklart i Svt1. Än en gång bevisade Ola Lindholm att han inte klarar av att hålla programmet på rätt köl.
Att Talang 2008 i Fyran är späckat med svordomar och könsskämt långt bortanför lämplighetsnivå har aldrig förvånat mig - fyran är för tevetablån vad Aftonbladet är för journalistiken. Populistiskt.
Men Ola Lindholm, till "vardags" chefredaktör för Bonnierägda Kamratposten och en av min dotters kompisar på "KP-webben" tycker tydligen att det är viktigt att släppa loss när han kommer in i tevestudion. Han framstår mest som en gubbsjuk 38-åring. Detta passar inte ettan prime time. Vi vill ha ett underhållningsprogram som höjer sig till barnens nivå.

Sekunden efter att segraren är korad slår sonen av teven och vi leker scharader hemma. Temat är "personer". Jag föreställer framgångsrikt Jultomten (säck och klappar), Paris Hilton (solbrillor och fyllekörning), Kitty i Bobster (rosa hår & högklackat) samt Vanheden i Jönsonligan. Åttaåringen gör en figur som pekar argt på alla. Elvaåringen och hennes kompis lyckas efter många ledtrådar lista ut att det är Jan Björklund, skolminister och folkpartiledare. *LOL*

Mycket mission i Halmstad

Nu sitter jag på ett hotellrum och skriver medan ungarna ännu snusar i sängarna bakom mig. Har för tredje dagen i rad misslyckats med att ta mig upp på jobb-bloggen för att rapportera från EFS årskonferens i stadens sporthall. Kommer att tänka på en liten barnbok som Verbum gav ut för kanske tio år sedan. Stor-Satan i helvetet får en rapport från ytan, och upptäcker att hans insatser inte behövs i samma utsträckning längre. Människan har nämligen uppfunnit datorn, och allting strular för egen maskin, så att säga.
Vare hur det vill med strulande datorer, den här bloggen funkar alltså men inte Cyrillus Bloggar under www.efs.nu - för tillfället.
Från Halmstad vill jag mest ha sagt att det är lika illa som alla andra ställen när det ösregnar, men vårligt fagert och trevligt när solen skiner. EFS-arna är goa, fromma och missionsvilliga. Det handlar inte bara om att sätta fötter på pengar. Det handlar om att vara rörd av Jesus och brinna för att andra också ska beröras av Livets Herre.
Budbärarens reporter och fotograf jobbar också för högtryck, jag ser framför mig ett välmatat majnummer. Nu vaknar småfolket och det är frukostdags.

Postmoderna upplevelser

Gick på bio härom kvällen. Jag har i år lyckats pricka in de tre sämsta svenska filmerna, om man får tro den eniga kritikerskaran. Har alltså tidigare avnjutit Arn och Morgan Pålsson. I onsdags var det dags för Angel.
Jag var helt ensam i biosalongen. Bara det är ju en speciell upplevelse. Man kan krångla och byta plats och spilla popcorn utan att någon klagar. Till och med sitta med hög hatt.
Känslan var: Det är SOM HEMMA FAST PÅ BIO.
Filmen hade varit bättre om Angels man skjutit henne på slutet. Den hade också varit bättre om Rolf Lassgård inte låtit helt packad filmen igenom. Den hade också varit bättre om rockstjärnorna varit musikaliska och i 30-40-årsåldern i stället för 60+. Fast allt det där vet ni, för ni har väl redan varit och sett filmen?
Till de postmoderna upplevelserna den här veckan hör också http://www.slutet.se/
Plöjde "Flyga drake", definitivt bra bok. Älsklingsreplik från den afghanska pappan:
- Det finns bara tre män: USA, Storbritannien och Israel. Resten är kärringar.
Själv fick jag bra kritik för "Som sand i ökenvinden" i Världen idag. Sålt en (1) bok. Kolla http://www.vulkan.se/

Arga chefredaktörer

Lite pinsamt att två så bra människor som Elisabet Sandlund och Carin Stenström ska bråka via sina tidningar.
Här är en lista på vad jag tror att de är överens om:

• Emanuel Karlsten skriver som han själv tycker, inte som Dagen tycker
• Sexuella relationer mellan vuxna som är nära släkt (förälder-barn eller syskon-syskon) är inte okej, ens när det sker frivilligt
• De två kristna dagstidningarna Världen idag och Dagen har sina existensberättigande genom att inte vara lika i allt
• Erika är beskäftig och lägger sig i :-)

En god kristen påpekar fel och brister på ett kärleksfullt och konstruktivt sätt, inte för att riva ner utan för att bygga upp. Där är vi alla på nybörjarstadiet.

Tjuvlyssnat!

Det här är bara så roligt och alldeles sant. Jag åkte tunnelbana i Stockholm i går, och 2 dagisfröknar med x antal barn satt i närheten. Den äldre fröken invandrare, med rikt ordförråd och en ambition att konversera sin kollega på vuxennivå. Den yngre fröken blond, och, tja - blond.
- Bokrean startade i dag!
- Jaså, på Åhléns?
- Njae, det är ju rea hos alla bokhandlare.
- Jaha. Fast jag har redan två böcker.

Officiell blogg, men hur?

Jag har fixat en alldeles egen officiell blogg på Budbärarens hemsida. Men det är en helt ny och gåtfull teknik bakom den hemsidan, tekniska gåtor är tyvärr inte min starkaste sida det heller. Så efter stilfull start tog det nio dagar till nästa inlägg.
Men jag lovar att komma igen nästa vecka! När webbmastern slutat wabba och jag har tid att lära mig vibba och pinga etcetera.
Bloggämnen är som hårstrån i badvattnet. Man ser dem tydligt men så fort man börjar jaga efter dem glider de liksom undan. Därför är A och O i mitt framtida bloggande att behärska tekniken så att jag kan knipa fast i - vad det nu är - rent reflexmässigt.
Sa jag förresten att jag fick bra kritik för ena boken i Aftonbladet för en vecka sedan? [lycklig min]
Andreas Holmberg skrev om min andra bok på efs idag.
Varför blir du inte nyfiken och loggar in som medlem på vulkan för att köpa dem?

Livet när det är som bäst

... även om det då är strävsamt, som det står i Bibeln.

Aftonbladet har i dag en artikel om Vulkan.se, och om mig skriver Inga-Lina Lindqvist:
"På Vulkan.se har Erika Cyrillus publicerat flera manus. Hon är missionspastor och chefredaktör på Budbäraren. Skriva kan hon. Vacker prosa av klassiskt svenskt snitt. Vad är det som gör att hon väljer nätet framför låt oss säga Verbum där hon fått böcker utgivna tidigare? Känsla av frihet, kanske?"

Tusen tack, Irene som ringde och tipsade. (Irene är en vacker kvinna som också går Pennspetsen på Bollnäs fhsk och har skrivit 180 sidor på ett jättespännande manus. Keep up the good work!)

För övrigt har jag "sjukt mycket" att göra, men det är friska arbetsuppgifter. Som - att förstå alla nya datorprogram och magiska inloggningar som krävs för att jobba i Kyrkans Hus. Som - att etablera relationer till 20 nya arbetskamrater och tjogtals i nätverket runt jobbet. Som - att inte kvadda de gamla relationerna. Som - att göra nästa nummer av Budbäraren. Lurar väldigt på vad ledaren ska handla om.

Gävle kommun

... med en doft av Skutskär.

Kolla in filmen som ska ta Gävle till Kulturhuvudstad 2014 - strunt i teater, musik, performance, ljus, dikt. Nu är det lukter som gäller!!!
Inte illa?

Elvärme och elände

I går kväll var jag "mitt emellan två jobb" som det heter. Tyvärr inte mer än cirka 16 timmar. Men dem fyllde jag med hemfärd från Uppsala och nattsömn.
Lite för spännande var det att stiga in i huset, hem ljuva hem, och känna att det luktade bränt någonstans. En soffa stod tätt intill ett el-element och ungen i soffan var för snuvig för att upptäcka nåt. Smält plast under möbeltyget och elegant beläggning på elementet när jag drog undan soffan. Vi sparade el genom att stänga av värmen i det rummet, men kompenserade med köksfläkten på full fart.
Tack gode Gud att det inte hann börja brinna!
Av detta borde jag knåpa ihop någon läcker liknelse om att hellre glöda för evangelium än att smälta, eller nåt, men det är mer än jag förmår.
DÄREMOT har jag börjat på Budbäraren i dag! Och snart, snart ska jag börja blogga där "på riktigt". Finns ju en hel del att kommentera. Som uteslutningen av Åke Green ur IOGT-NTO (tacka vet jag Blåbandsrörelsen).
För övrigt har Petra åkt till Uppsala.

Min man då?

Leif undrar varför jag aldrig skriver vad han gör.
Så alla som undrar, när ni än undrar: Leif jobbar. Och jobbar. Och jobbar.
Utom när han förirrar sig till sovrummet och faller i dvala.

(Faktiskt är han helt normal. Han äter och pratar och kramas emellanåt!)

Strävsamheter

Som ännu ett bevis för hur strävsamma och kreativa barn jag satt till världen, ska jag här delge Valters på fri hand byggda lego-Mario. Han har lärt sig tricket genom att rita pixlade bilder i stor förstoring på Paint. Mycket tjusigt!

I dag var han förresten med storasyster Petra på gymnasiet några timmar, när hon gick runt och låste. OCH tittade på Youtube på elevkårens dator, avslöjade han till Petras förtrytelse. Hon ägnar sig för övrigt åt sitt hyperseriösa projektarbete "Den politiska bilden av förorten". Ska bli mycket spännande att ta del av slutrapporten - hennes foton från Skärholmen är jätteläckra.

Framtidshoppet

Min dotter vann en tävling på nätet, om vem som kunde sätta fast flest klädnypor i ansiktet.

Och den generationen är det som ska ta över världen. Jag vet inte om jag kan sova lugnt på nätterna längre :-)

Vad har jag sagt egentligen?

I arkivet på FC-basen Skutan har jag 106 gamla predikomanus. I datorn finns ungefär 30 till. Kanske man borde ... men vem är intresserad av en gammal postilla? Det som sades för fem år sedan är så otroligt daterat. Nå, om jag bryter benet hör en genomgång av förkunnelsen till "todo"-listan. Där finns också projekt som att läsa allt av Shakespeare (har det i bokhyllan, klarat av 5% hittills), allt av Strindberg (ligger bättre till, 50%) och klistra alla gamla bilder in i fotoalbum. Det sista kräver nog en komplicerad fraktur med lång konvalecens. Just nu flyter foton omkring på minst sex ställen i huset.
I går firade vi 1. Leifs födelsedag och 2. vår förlovningsdag.
Nu ska vi ägna en långlunch åt att åka till Runemo och uppvakta Gunnar Mering, min gamla kollega. I övrigt är denna vecka proppad av skrivjobb och andra uppgifter. Bland annat ska jag ha ett paper om Selma Lagerlöfs "Löwenskiöldska ringen" klart i morgon - övrigt är affärshemligheter tills det publiceras.
Mot blomsterhandeln!

Uppsala tor för fyrtionde gången

Så fort man har lärt sig tidtabellerna utantill, så ändras de. Nu har SJ satt in X2000 mellan (Ljusdal)Bollnäs och Stockholm. Borde ju innebära stora fördelar för morgonsega pendlare som är rädda att sova förbi bytena. Men icke, tåget går inte på morgonen utan först på förmiddagen. Och vad var det bra för?
Misstänker att SJ vill bevisa att hälsingarna inte alls är intresserade av snabbtåg till Stockholm.

Nu kan det talas ut i klarspråk: 1 februari börjar jag som chefredaktör på Budbäraren. Har "firat" med prinsessbakelse på Krokanen i Bollnäs (vilket får mig att meditera över de olika innebörderna i uttrycket "suger fett") och köpt fler brokiga kläder från Gudrun.
Förväntar mig i den allmänna glädjeyran att bli inbjuden till Facebook-gruppen Läckra chefredaktörer. Det har ännu inte hänt.

Många har gratulerat, och det märks att vänner har man inte efter åsiktsgemenskap utan för något som är mycket större. Tid, geografi och åsikter i all ära, man kan glida i sär av olika skäl, men sann vänskap återfinner man.

Dagens vackra bibelvers: Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE. (Ps 25:7, Folkbibeln)

Stolt men inte nöjd

Mona Sahlins slogan passar bra att återanvända för att beskriva känslorna, då jag ser att jag blivit toppnyhet i Dagen. Fast de missade att jag bytt kyrkotillhörighet, vilket skarpögda Facebookare som Andreas H redan kunnat konstatera.
I alla fall känns det också som innan berg- och dalbanan drar igång - mest roligt och lite spännande. Och så vet man att det blir tvärtom den där bråkdelen av en sekund då vagnen är högst upp på krönet och snart störtar neråt ... Man kastat ut i en delvis okänd värld, och förlitar sig på mäktigare krafter än den egna förmågan.
Vad det gäller? Kolla här!

Gott Nytt!

2008 började med att jag gick hem och la mig och familjen efter en trevlig nyårsmiddag hos Rolf och Maggan. Sov till strax efter 8 på morgonen, när jag gick upp för att läsa klart en roman mumlade Leif att klockan bara var 6. Vilket tillät honom att ligga kvar som dom andra drönarna. Ungarna har vridit klockan tre timmar fel under jullovet, nu börjar kampen att vrida den rätt.
En annan jullovseffekt är att Valter tillbringat många timmar med att spela julklappsspelet SUPER MARIO GALAXY. Efter tre dagar hade han klarat slutstriden med Bowser, efter en vecka har han över hundra stjärnor (jag antar att 120 är max, som i Super Mario 64). Snacka om att man blir åksjuk av att titta på detta spel där allting snurrar och vrider och vänder på sig. Jag fick på nåder prova, tog mig en kvart att komma till den nivån som ungen klarar på 30 sekunder.
Hur som helst, nytt år innebär nya möjligheter. En del av dem avslöjas här allt eftersom läsarna hör av sig och undrar.
För en vecka sedan tyckte jag att Facebook var det mest ute som fanns 2007. Nu är hela årtalet passé. Internet är fortfarande blanka ark och vita kritor. Vad händer runt hörnet?