Dan före dan före dopparedan

För att spara tid återanvänder jag den text som också ingick i familjens julbrev.
Har du inte fått något? Du missade bland annat den stora rubriken och händelsen 2006:
ALLA HETER NU CYRILLUS.
Varje år är kanske som en labyrint. Och när man nått fram så väntar det ännu ett virrvarr av dagar och uppgifter som skall forceras. Här är i alla fall en sammanfattning av hur vi navigerade oss igenom 2006:
Leif har dragit ner lite på arbetstakten. Bandyintresset är lika starkt som tidigare. Vännerna i Edsbyn accepterar motvilligt att hans favoritlag nummer ett är Falu BS. Har inte åldrats en dag sen sist, men däremot lyckats gå ner 10 kilo (och lite till). Äter glass året runt.
Erika har skrivit ett par nykterhetshäften med de kryptiska namnen Den vita och Den blå. I övrigt har hon delat arbetstiden mellan betalda åsikter i Dagen och opublicerade skönlitterära verk. Lakrits.
Valter är ettagluttare med nybliven tandglugg. Har på en termin räknat ut fem matteböcker
men vill fortfarande inte äta mer än 1 sak i taget. Helst ostbågar.
Paula har under året läst mer än hon skrivit, vilket betyder stora mängder text sammantaget. Vann en dansmatta (duktig breakdansare) men gnider alltmer sällan på cellon. Gillar chips.
Petra har kämpat sig upp till den energipuckel som mitten av gymnasietiden utgör. Är lika ofta hos pojkvännen Johan i Alfta som på skolan. Gör shoppingraider till Stockholm, Gävle, Grekland och Spanien, leder astronomiklubb och inreder akvarium. Vingummi är bäst.
GOD JUL!

Intelligent Teknologi!

Min datorn är för närvarande svårare att dra igång än min stulna cykel.
Ungarna opererar varandra för den svåra sjukdomen "SatchmoG51". Låter brittiskt, så fort man ser en nyhet från England så är det någon som ligger i en sjukhussäng.
För övrigt håller vi julstressen borta med ketchup i armhålan och "We will rock you" på dragspel.

Läslogg

Senaste månaden har jag läst:
Amos Oz: Att känna en kvinna
Garvade oerhört åt Abes vrak men blir besviken när det tar 150 sidor att annonsera ett mysterium och 150 sidor att tala om att man inte tänker ge någon lösning på det.
Tomas Hägg: Den antika romanen
Yes! Det var inte bättre förr, men kul nog.
Nick Hornby: Fallhöjd
Fyra suicida typer som av en slump hindrar varandra att dö. Den katolska kvinnans tro var, tja, tvetydigt. Boken var sådär, feelbad feelgood.
Jeanette Winterson: Det finns annan frukt än apelsiner
Hmmm. Ännu en hemsk barndom i frikyrkomiljö. Mammamonstret fyller hela himlavalvet och pappafiguren har inte en enda replik. Välskrivet, men vi har läst det förut.
Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
Bara för att Petra ville. Men den hör väl till en europeisk kanon? Mycket tidigt 1900-tal i skrivsättet (Doktor Glas, Döden i Venedig). Och hur sannolikt är det att en kille i lotusställning håller en fem timmars monolog om Kongofloden?

Ja, då återstår väl bara att göra saken bättre själv. Det är på gång.
Det är på gång.
Och så en irrelevant bild: Petra sommaren 2004. Just nu är hon på KDU-möte i huvudstaden.

Heldag!

Kristdemokraternas landstingsgrupp hade i går en utbildningsdag från morgon till sen kväll. Mycket intressant om motiverande samtal (MI) och regionfrågan tack vare strukturerade partivänner. Själv bidrog jag kanske mest till förvirringen med mina sju förslag till motioner, frågor och interpellationer. Nåja, lite bra var det också.
Däremot undrar jag så här dagen efter om det egentligen kanske är en myt, att man tar upp vitaminer och nyttigheter mycket bättre när de förpackas i mycket fett och socker. Men gott var det.
Några brutala randanmärkningar till det 52-stjärniga etablissemanget utanför Sandviken, Högby Park Inn:
In stavas med ett "n" i Sverige.
Det är stressande med musik på toaletten, särskilt när det är så bra högtalare att det låter som orkestern står vid handfaten och spelar.
Det är stressande med rådjur som springer över vägen när man är på väg därifrån. Vildsvins-salladen var piffigt god, men nästa gång vill jag gärna äta rådjurssadel.
Jag hade värk både högt och lågt.
Fast det sista är inte Högbys fel, det dök snabbt upp lindrande värktabletter. Men det drar ändå ner slutpoängen.

Nåd och frid!

Tänd ett ljus ...

"Det var en gång … då än jag hade
en drömvärld, skimrande och ljus
då ingen aning än mig sade
att den var dömd till att bli grus"

Signe Björnberg (Sigge Stark)