Fulgran

Den här bilden skickade jag till VästerbottensKuriren i tävling om årets (fulaste) gran. Har den också som skrivbordsunderlägg på datorn. Det blir lite rörigt med alla 40 ikoner ovanpå, men jag lovar att fulare blir det inte. Annandag Jul senast ska jag byta skrivbordsbild. Vanligtvis ligger där någon av SvD:s serier, Slitz (som är preciss som min tonårsdotter) eller Baby Blues, som också känns ganska realistisk fast när det gäller de yngre barnen. - Eller, det var innan de skaffade en bebis till för det lärer vi ICKE åstadkomma.

God Jul!

Nu ska du passa på!

Köp mina böcker från vulkan.se
Rachav är en långnovell
Som sand i ökenvinden är en kortroman
Bli först med att läsa och recensera!!!

GOD JUL!

Provinsiell wow-känsla

Idag när det bara är fem dagar kvar till christmas-psychotime, damp äntligen årets sista nummer av Provins ner i brevlådan. Gissa vem som fått med en novell!?!?!
Iiiiiihhhhh (=blondinskrik av lycka)
Gack alltså till biblioteket och låna tidskriften Provins nr 4-06.
Nu ska vi äta en extremt improviserad rätt: Burkskinka och couscous. Undrar hur det smakar?
Tack Lions Edsbyn för efterrätten: Frukt frukt och frukt! Dadlar dessutom.

Tomten lugnar ner sig

Om du väntar till efter jul, så kan du köpa mina böcker MED SIDNUMRERING.
Kanske värt att vänta några dagar på?

Unge på YouTube

Jag tycker att hon i vit blus är bekant. Lokalen ser ut som elevkårsexpeditionen på Voxnadalens gymnasium. Annars förstår jag så lite som möjligt.
http://youtube.com/watch?v=PNt9p4m6XuM

Första delen i triologin finns också att köpa

Hela morgonen, medan Paula och hennes systerdöttrar sov discodansen av sig och Valter spelade Super Mario och Leif pratade i radion, har jag redigerat långnovellen Rachav. Den är att se som första delen i en triologi (med fyra delar) där Som sand i ökenvinden är del två. Ett litet tips för dig som vill läsa dem i rätt ordning.

Men först måste du ta dig till Vulkan.se och KÖPA mina böcker!!!

Köp min roman!

Nu måste du absolut kolla in Som sand i ökenvinden och köpa den för ca 155 kronor på vulkan.se - en hemsida som ibland funkar, ibland inte. Sök bland romaner om du inte får fram min bok på en gång.

Hittills har jag sålt 1 exemplar.
Till min man.
(Egentligen var det jag som köpte den i hans namn.)
((Det är väl sånt bloggar är till för - att bekänna sånt som man inte alls behövde berätta.))

Mera köttfusk

Alla vi som inte längre planerar köttfärssås till pastan (för nu vet vi varför köttfärsen stinker surt trots att det är fem dagar kvar på datumet), kan trösta oss med följande anekdot ur Erikas liv.
Tid: Bustidigt 1980-tal
Plats: Domus i Solna Centrum
Där stod jag i godan ro och skivade upp skinka och ost till griniga kunder. Men bakom kulisserna tvättade två av mina arbetskamrater korv.
- T V Ä T T A D E ?
Jorå. De rökta, goa korvarna som inte gått åt i julruschen hade liksom möglat till i sina vakuumförpackningar. Charkchefen visste att hans chef skulle surna till om han såg 500 kilo korv i soporna. Därför skars plasten upp (och kunde gömmas i torrsoporna) och sedan tvättades möglet bort.
"Det sitter ju bara utanpå skinnet, så det går visst att äta."
När de hade torkat korvarna lades de i delikatessdisken för lösviktsförsäljning. Nytt datum: Tre månader senare.
Preskriptionstiden för brott mot livsmedelslagen är två år. Om mögelkorvarna förkortade någons liv vet jag däremot inte.
Vill ni veta hur vi tinade kycklingen som skulle grillas...?
Nähä.
I alla fall kan jag säga att det enda JAG köper i lösvikt är ost.
Bon apetit!

Proppmätt på intryck

Det var en välbehövlig nyhets- och it-fasta under nio dagar i Katalonien. Läste Hamlet och En midsommarnattsdröm (översättning från 1861) och associerade genast en av resekamraterna med repliken: Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når.
Gäller väl en massa tanklöst pratande och bedjande över huvud taget.
Men om du vet vem som säger det och vem det gäller, kan du väl göra en kommentar här! Bland rätta förslag lottar jag ut hemgjorda praliner.
Jag ska så småningom lägga in någon representativ bild, men de är nu 20 meter från datorn i ett fickminne.
Har i alla fall återvänt till detta bekanta kaos som är familjeliv och villa och ARBETE och förväntningar och - ja visst ja, i morgon första advent. Nu ska jag masa mig i väg och köpa årets julduk. Kanske någon stjärna åker upp i fönstret också. Annars får vi tindra själva.

Packad!

och klar! Fast sedan såg jag att det är max 15 kilo + max 10 kilo. Måste stuva om alla vätskor och väskor. Säkert en timmes jobb till.
VARFÖR? Tänker inte ens stryka en blus i förväg. Allt är skrynkligt och en del t o m smutsigt. Y3 åker också med.
Nu läll - Monells here I go!

Gnarp here I come!

På lördag bär det av till Gnarp, för första och kanske sista gången. Men vem vet, om vinterkräksjukan håller i sig i norra Hälsingland kanske jag ändrar planerna.
För dagen därpå ska jag till Monells i Katalonien! Och det tänker jag liksom inte missa. Skrivarkursen ska kryssa omkring i de spanska (katalanska) bergen och titta på spansk (katalansk) kultur och göra lite skrivövningar och förhoppningsvis softa ganska mycket.
En och annan miljöbild kanske dyker upp i ett helt annat väderstreck i pågående romanskrivning. Och så ska det bli rep. till tidningen.
På senare tid har jag läst:
Sandbarnet
Tove Jansson ord bild liv
Könskriget
Gösta och genusordningen
Livet med den helige Ande
Från IX till V
& telefonräkningen
bland annat.
Har skickat iväg manus till tre tävlingar. Håll tummarna!
Och ett kapitel till en fackbok. Hoppas att pröjset kommer före jul.
Nu ska jag mest fokusera på min kära väninna i Ikonion. Ambition: Utgivning 23/9 2008. Sökes: skrivtid och villigt förlag.

Konsten att osynliggöra

I tisdags hade jag (heders-)uppdraget att fråga ut Mian Lodalen på en författarkväll i Bollnäs Bibliotek. När jag har gjort sånt förr har jag antingen känt den utfrågade eller publiken, här var det idel nytt folk. Och lite surrealistiskt kändes det att placera en frikyrkopastor och kristdemokrat bredvid Mian Lodalen. "Det är väl ingen blåsning" undrade hon innan. "Nä, det hoppas jag verkligen inte. Och vem är det som ska bli blåst i så fall" svarade jag. Så vi höll båda tummarna och det gick bra, det var kul, och ingen i publiken reste sig och gick i förväg (mitt mått på succé=alla stannar till slutet).
Surrealismen infann sig i Ljusnan dagen efter. Inte ett spår, inte en kvarts cicero om att någon annan än den gästande författaren varit på scenen. Som Kerstin, min Pennspetsmentor, sa, det är som om Mian dels medverkade på den utfrågningen som vi alla var på, och dels höll ett föredrag vid något annat tillfälle, kanske på eftermiddagen. I så fall hoppas jag att hon fick dubbla arvoden!!!
Skrev ett elakt och ironiskt brev till journalisten på Ljusnan, men fick fel mejladress så det gick inte iväg. Så det kommer här i stället.

Hej Ann-Catrin Wickbers!
Tack för din artikel om författarkvällen på Bollnäs bibliotek. Det var intressant att läsa om Mian Lodalens föredrag.
Ett tag trodde jag att du skrev om den utfrågning som jag ledde, men jag förstår nu att det finns minst två parallella verkligheter. En kom i Ljusnan, och en annan rymde även mig som medverkande.
Jag utgår alltså från att detta är ett medvetet journalistiskt grepp som jag kan prova på i min egen yrkesutövning - efter 23 år i tidningsbranschen kan jag behöva förnya mig.
Vänliga hälsningar
Erika Cyrillus, Edsbyn
elev på Skrivarlinjen Bollnäs Folkhögskola
och pastor i Svenska Missionskyrkan
och politiker (kd)
samt SJF- medlem och journalist sedan 1984

Andra fäktade lite mot väderkvarnarna, som malde ur sig inte en rättelse men en kompletterande notis.

För att till sist anknyta till själva saken, så var detta ett skolexempel på osynliggörande av föraktade och politiskt inkorrekta minoriteter: gifta kvinnor, ickesocialister, frikyrkomedlemmar, you name it ...

Sagan om Super Mario och översvämningen

Det finns en värld i himlen med massor av vatten. Och så börjar det läcka, och kommer ut en massa vatten. Först känner Mario bara en enda droppe, mitt på näsan. Så kommer det fler och fler droppar.
Kanske det regnar?
Men när han tittar upp är det rena skyfallet. Det ÖSER ner som ett vattenfall.
Varifrån kommer vattnet? Och vad ska hända med jorden? Mario har redan vatten upp över skorna.
Han måste ta sig upp i skyn för att hitta problemet. Han är ju rörmokare, så det ska bli en lätt match.
Hur ska han ta sig upp? Mario tänker tills han kommer på. Med hjälp av flud skulle han kunna spruta upp sig. Eller så får Mario hitta flyg-mössan. Just när Mario börjar tänka hör han Peach, Daisy och Luigi ropa på hjälp. Först ser Mario dem inte sedan såg han dem. De var uppe på Bowsers skepp.
Mario måste tänka mycket snabbt. Han kom på ett mycket bra sätt att komma till vattenvärlden. Han ska simma till sitt jobb och hitta röret som leder till vattenvärlden. Men det behövs rörmokeri för röret är trasigt.

Mario har bara 3 av 10 krafter och 3 av 100 liv. Nu har Mario lagat röret. Mario har vatten ända upp till näsan. Mario hoppar ner i röret. Nu är Mario i vatten-världen. Allt vatten är nere på marken. Mario ser ett annat rör som han hoppar ner i. Mario är i en mini-bana.
Musiken är den på Super Mario Sunshine mini-banorna. Mario ser röret som leder till Bowsers skepp längst bort. Mario gör banan enkelt och hoppar ner i röret. Mario går igenom hela skeppet, klarar av Bowser och tar stjärnan.

Mario befriar dem och går till vattenvärlden. Luigi tog sin dammsugare och blåste in vattnet i den sedan tog Mario jättesvampen och håller för läckan nere på marken Under tiden hittade Peach och Daisy delen som fattades. De provade att sätta fast den och den passade precis. Mario blev liten igen.
Mario har gjort det igen.

SLUT!!!

Författare: Valter Cyrillus Erika Cyrillus Paula Cyrillus

Äntligen!

Det är nästan så att jag vill dra på mig en rosa träningsoverall och ropa. Jag hittade lösenordet som varit borta i nästan ett år.
Om någon annan jublar återstår att se, men nu är i vart fall bloggen igång igen. Jo jo.
Har jobbat som en igel sen sist, är fortf. på Världen idag och tusen sidoprojekt. Kommer med i nästa nummer av Provins med liten novell. Ska skriva ett kapitel till alkoholsociologisk bok som borde vara klart igår. Fick iväg ett par bidrag till Umeå2014:s novelltävling. Knåpar på med manus för Pennspetsen, Eva Mattsson synpunkterar.
Åsså finns jag på Facebook.
Å borde ha städat huset i helgen. Men har åtminstone tömt vattentunnan inför den här vintern.

Vinter i Norden

I morse så mycket snö att vi (maken) skulle sopa gången. Då kom jag på att sist jag skulle sopa, i november typ, hade kvasten frusit fast i snömejan på trappen. Jag fick bara skaftet i handen. Nåja, snön smälte helt och jag glömde säga nåt. Så nu fick jag skamsen leta fram en annan piassava.
Var i Uppsala och lärde känna nya arbetsplatsen i veckan. Bodde på det otroligt charmiga gästhemmet som Samariterhemmet har. Mitt i stan. De tjocka stenväggarna stod emot nattstormen, men Banverkets ledningar gjorde tyvärr inte detsamma. Kaos och krångel på vägen hem (och alltid är det någon vänthall som ockuperas av en psykotisk gaphals vilket trycker ut oss andra i vind och kyla, jag börjar bli trött på hela den grejen).
Högarna med ogjorda projekt byter plats i arbetsrummet hemma. Märkligt att det aldrig sjunker undan.
Det bästa med att snön kommit, är att nu går det att spåra vargarna i byn. Om det nu är vargar. Det är lättare att bestämma vad man ska tycka och göra när man vet om det man tror är sant. :-)

Gästerna har gått...

Från 22 till 26 december var Anna-Lena, Calle och Hannah här. Vi hade jättetrevligt tillsammans, och jag lärde mig en hel del nytt om J-rockers. Julen firades rejält. Jag fick bland annat presentkort på tofflor, nattlinne, en almanacka och ett kärleksbrev.
Den 27 kom Siri och Linda, och lättade upp stämningen samtidigt som vi fyllde magarna ännu mer. Hm, +2,5 kilo.
De for dan före nyårsafton. På årets sista dag kom P-O, Anita, Chrille, Elin, Stefan, Jakob och Ina. Vi lekte Maffia, 4 i soffan och lite annat innan allt smällde av.

NU HAR JAG BÖRJAT ETT NYTT JOBB!!! Kolla in Världen idag om du vill se var.