Johannelund

... -s Teologiska Högskolas elevhem är det självklara boendet för en EFS-are, om hon själv får välja. Så bra känns det nu. Ska bara få dit lila gardiner och lakan och tvål och handduk.

Lästips!

Denna sommar då jag gjort väldigt lite alls, har det inte heller blivit så mycket nyttig läsning. Men tre böcker har jag försökt ta mig igenom.
1. Inger Alvén: Ur kackerlackornas levnad. Faktiskt för första gången, den finns som billig pocket. Förstår varför den hör till måste-titlarna. En djup tragedi så väl beskriven. Mycket Moskitkusten över den, och då snackar jag inte om filmen utan om Paul Theroux bok. Gillar i och för sig inte den möjliga förklaringen till att svinet i boken blev ett svin (missionärsföräldrar) eftersom jag känner så många trevliga missionärsbarn. Men boken är en läsvärd klassiker!
2. Liftarens guide till galaxen, samlingsvolymen. Jag läste en gång i världen de två och en halv första. Det var nytt, fräscht och helt vanvettigt kul satir. Kanske är tjockisen för tung att ge sig i kast med i värsta högsommarhettan. Noterar dock att Thomas Tidholm gjort en bra översättning. Men ger upp efter sjuttio sidor.
3. Vattenbärerskan, av Anita Salomonsson. Poetisk prosa av bästa västerbottniskt slag om ett kvinnoöde för inte särskilt länge sedan. Boken är ganska ny, köp en egen i stället för att låna. Du kommer att stryka under, vända tillbaka, suga på karamellerna.
(Förresten läste jag också på nån tågresa en deckare/thriller av Helene Tursten, En man med litet ansikte. Jag bryr mig inte om att ge något omdöme här.)

Nytt pörte i lärdomssätet

I dag har jag skaffat mig ett nytt boende i Uppsala, det fjärde i ordningen sedan jag började på Budbäraren. Studentrum på korridor - det fina i kråksången är att det både är nära Petras lägenhet (ca 500 meter) och billigare än något annat.
Så förutsättningarna att jobba är goda. Varför sitter jag och bloggar i stället för att jobba? Kanske för att jag börjar bli lite hungrig :-)

Har man inte jobb så skaffar man

Hela helgen har jag tänkt komma igång i hög fart med att fortsätta 15-spelet med våra rum. Nu är det mesta av Paulas grejer på plats i hennes våning (men jag orkar inte gå upp för att se om hon uppfyllt löftet att städa). Valters prylar är i hennes gamla rum, så gott som allt. Gamla fyller-i-böcker fick jag lägga i pappersinsamlingen, och tre kassar leksaker ska till second hand. Alltså var det äntligen dags för mina arbetsrumssaker, de som har med skrivande att göra, att komma upp två våningar till mitt nya arbetsrum. I gamla rummet ska jag bara ha hobby-sy-måla-prylar, så där som det var tänkt från början.

De hyllor som ratats från nyfina köket var nerburna också, nu var det alltså äntligen dags att bära upp böcker och snygghyllorna i björk. De två smala sektionerna lyckades vi baxa upp utan alltför stora besvär. Men sedan - den mittersta sektionen är tre gånger en smal. Hur 17 fick flyttgubbarna den på plats för fem år sedan? Det är minimal takhöjd, och vi måste vrida möbeln 90 grader för att kunna lägga den ner. Sedan lägga på högkant - formatet är ungefär som en 120-resårmadrass. Jätteskojigt att försöka få ut och upp. Se skissen nedan.

Utanför Leifs arbetsrum tog vi till släggan, det vill säga hammare och skruvdragare. Isär med beståndsdelarna så mycket som möjligt. Nubb från ryggen sprätte över hela hallen. Mellanväggar brakade och rasade. Men vi fick loss så pass mycket att resten gick att bära upp i trappen. Nu ligger brakveden i mitt nya ofina arbetsrum, det är en dag i morgon också och då ska jag få ihop den. Fast eftersom det är arbetsdag måste jag börja med arbetet eller hyllan tidigt som ottan.

Petra på bal

Känns som om varannat inlägg är positivt och varannat gnäll. Här kommer veckans plus: En bild från studentbalen på Kilafors. Petra var som ordförande i studentkåren självskriven värdinna.

Dessutom kom hon in på sökt utbildning, börjar på Uppsala Universitet om några veckor. Omåttligt stolt mamma!!!

Foto: Ina Olars

Därför undviker jag Växbo Krog

Det tog dryga veckan att återhämta sig och sammanfatta argumenten. Vad jag hade sett fram emot som en god kvällsmåltid med familjen urartade till något sämre än hamburgerställena men fyra gånger dyrare. Kvalitet får kosta, och omväxling är bra - men trots allt vet man på förhands hur en Maxburgare eller en Big Mac, ackompanjerad av doften av härsken frityrolja, landar i magen. Oddsen för en lyxkrog på bystan är mycket svårare att beräkna. I synnerhet som barnen har specialkrav.
Alltnog, maken hade per telefon i förhand kollat barnmenyn på Växbo Krog. Pannbiff med potatis eller pannkaka. Perfekt, sonen äter båda delarna.
Ha! När vi började bläddra in den lin-stylade menyn (handgjort papper är svårbläddrat, inget att rekommendera) var pannbiffen plötsligt förvandlad till köttfärsbiff. Sonen tvekade. Men å andra sidan var pannkakan lika hastigt en hälsoversion i form av grahamspannkaka. Vilken fascist sätter upp något sånt på en BARNmeny?
Med två mil till närmaste alternativa restaurang valde vi efter familjeråd ändå köttfärsbiff. Utan sås. Utan grönsaker. Utan allt utom kokt potatis. Den liknade INTE pannbiff, utan mer övergödda köttbullar. Naturligtvis supertorra. Potatisen var varmhållen så länge att om jag tappat en på golvet hade den studsat än. Mer gummi än stärkelse.
Det enda som min nioåring åt var vaniljglass - tre valnötsstora kulor. Direkt efter maten sprang han till hantverksbutiken och köpte en glass till.
Dottern tog också köttfärsbiff, eftersom hon vet vad grahamsmjöl är. Hon gillar brunsås, men det som serverades liknade mer diskvatten från stekpannan. Eftersom hon är försiktig med grönsaker kollades noga tillbehören. Tomaterna avbeställdes.
Själv tog jag lax. Glömde att upplysa om att jag inte tål rå lök - sånt brukar man inte behöva säga till om på restauranger med ambitioner.
Grönsakerna på min tallrik var marinerade i rå lök. Såsen bestod till lika delar av filmjölk och finhackad gräslök. Det enda som alltså gick att äta var laxbiten, som jag dränkte i citronsaft för att inte få torrskador i munnen (potatisen var lika gummiaktig som den Valter fick). Laxen var god, till formen intill förvillelse lik de laxfilébitar man kan köpa styckfrysta.
Min man tycker att allt som kostar 125 spänn är jättegott, så hans laxportion ska jag inte uttala mig om.
Men sammanfattningsvis var vi pinsamt hungriga och 500 spänn fattigare när vi åkte därifrån. Hur Växbo Krog kunde få så högt betyg i hälsingetidningarnas test är gåtfullt. Jag tänker då aldrig mer äta där.

På landet kan man roa sig!

I går kväll åkte hela familjen till schtaaatojl och de flesta av oss satt kvar i bilen medan Leif tryckte igång guldtvätten. Där satt vi alltså och körde Vikingarnas "Mitt eget blue Hawaii" på hög volym medan vattenmassorna sprutade och vågorna översköljde bilen. Så roar man sig i Edsbyn.
Sedan luktade det plötsligt "gävle kommun", ruttna ägg eller nåt. Jag tror att det är något fel på mackens tvättanläggning.
Vi skulle kanske åkt på kobingo i stället.