Postmoderna upplevelser

Gick på bio härom kvällen. Jag har i år lyckats pricka in de tre sämsta svenska filmerna, om man får tro den eniga kritikerskaran. Har alltså tidigare avnjutit Arn och Morgan Pålsson. I onsdags var det dags för Angel.
Jag var helt ensam i biosalongen. Bara det är ju en speciell upplevelse. Man kan krångla och byta plats och spilla popcorn utan att någon klagar. Till och med sitta med hög hatt.
Känslan var: Det är SOM HEMMA FAST PÅ BIO.
Filmen hade varit bättre om Angels man skjutit henne på slutet. Den hade också varit bättre om Rolf Lassgård inte låtit helt packad filmen igenom. Den hade också varit bättre om rockstjärnorna varit musikaliska och i 30-40-årsåldern i stället för 60+. Fast allt det där vet ni, för ni har väl redan varit och sett filmen?
Till de postmoderna upplevelserna den här veckan hör också http://www.slutet.se/
Plöjde "Flyga drake", definitivt bra bok. Älsklingsreplik från den afghanska pappan:
- Det finns bara tre män: USA, Storbritannien och Israel. Resten är kärringar.
Själv fick jag bra kritik för "Som sand i ökenvinden" i Världen idag. Sålt en (1) bok. Kolla http://www.vulkan.se/

Arga chefredaktörer

Lite pinsamt att två så bra människor som Elisabet Sandlund och Carin Stenström ska bråka via sina tidningar.
Här är en lista på vad jag tror att de är överens om:

• Emanuel Karlsten skriver som han själv tycker, inte som Dagen tycker
• Sexuella relationer mellan vuxna som är nära släkt (förälder-barn eller syskon-syskon) är inte okej, ens när det sker frivilligt
• De två kristna dagstidningarna Världen idag och Dagen har sina existensberättigande genom att inte vara lika i allt
• Erika är beskäftig och lägger sig i :-)

En god kristen påpekar fel och brister på ett kärleksfullt och konstruktivt sätt, inte för att riva ner utan för att bygga upp. Där är vi alla på nybörjarstadiet.