Packad!

och klar! Fast sedan såg jag att det är max 15 kilo + max 10 kilo. Måste stuva om alla vätskor och väskor. Säkert en timmes jobb till.
VARFÖR? Tänker inte ens stryka en blus i förväg. Allt är skrynkligt och en del t o m smutsigt. Y3 åker också med.
Nu läll - Monells here I go!

Gnarp here I come!

På lördag bär det av till Gnarp, för första och kanske sista gången. Men vem vet, om vinterkräksjukan håller i sig i norra Hälsingland kanske jag ändrar planerna.
För dagen därpå ska jag till Monells i Katalonien! Och det tänker jag liksom inte missa. Skrivarkursen ska kryssa omkring i de spanska (katalanska) bergen och titta på spansk (katalansk) kultur och göra lite skrivövningar och förhoppningsvis softa ganska mycket.
En och annan miljöbild kanske dyker upp i ett helt annat väderstreck i pågående romanskrivning. Och så ska det bli rep. till tidningen.
På senare tid har jag läst:
Sandbarnet
Tove Jansson ord bild liv
Könskriget
Gösta och genusordningen
Livet med den helige Ande
Från IX till V
& telefonräkningen
bland annat.
Har skickat iväg manus till tre tävlingar. Håll tummarna!
Och ett kapitel till en fackbok. Hoppas att pröjset kommer före jul.
Nu ska jag mest fokusera på min kära väninna i Ikonion. Ambition: Utgivning 23/9 2008. Sökes: skrivtid och villigt förlag.

Konsten att osynliggöra

I tisdags hade jag (heders-)uppdraget att fråga ut Mian Lodalen på en författarkväll i Bollnäs Bibliotek. När jag har gjort sånt förr har jag antingen känt den utfrågade eller publiken, här var det idel nytt folk. Och lite surrealistiskt kändes det att placera en frikyrkopastor och kristdemokrat bredvid Mian Lodalen. "Det är väl ingen blåsning" undrade hon innan. "Nä, det hoppas jag verkligen inte. Och vem är det som ska bli blåst i så fall" svarade jag. Så vi höll båda tummarna och det gick bra, det var kul, och ingen i publiken reste sig och gick i förväg (mitt mått på succé=alla stannar till slutet).
Surrealismen infann sig i Ljusnan dagen efter. Inte ett spår, inte en kvarts cicero om att någon annan än den gästande författaren varit på scenen. Som Kerstin, min Pennspetsmentor, sa, det är som om Mian dels medverkade på den utfrågningen som vi alla var på, och dels höll ett föredrag vid något annat tillfälle, kanske på eftermiddagen. I så fall hoppas jag att hon fick dubbla arvoden!!!
Skrev ett elakt och ironiskt brev till journalisten på Ljusnan, men fick fel mejladress så det gick inte iväg. Så det kommer här i stället.

Hej Ann-Catrin Wickbers!
Tack för din artikel om författarkvällen på Bollnäs bibliotek. Det var intressant att läsa om Mian Lodalens föredrag.
Ett tag trodde jag att du skrev om den utfrågning som jag ledde, men jag förstår nu att det finns minst två parallella verkligheter. En kom i Ljusnan, och en annan rymde även mig som medverkande.
Jag utgår alltså från att detta är ett medvetet journalistiskt grepp som jag kan prova på i min egen yrkesutövning - efter 23 år i tidningsbranschen kan jag behöva förnya mig.
Vänliga hälsningar
Erika Cyrillus, Edsbyn
elev på Skrivarlinjen Bollnäs Folkhögskola
och pastor i Svenska Missionskyrkan
och politiker (kd)
samt SJF- medlem och journalist sedan 1984

Andra fäktade lite mot väderkvarnarna, som malde ur sig inte en rättelse men en kompletterande notis.

För att till sist anknyta till själva saken, så var detta ett skolexempel på osynliggörande av föraktade och politiskt inkorrekta minoriteter: gifta kvinnor, ickesocialister, frikyrkomedlemmar, you name it ...

Sagan om Super Mario och översvämningen

Det finns en värld i himlen med massor av vatten. Och så börjar det läcka, och kommer ut en massa vatten. Först känner Mario bara en enda droppe, mitt på näsan. Så kommer det fler och fler droppar.
Kanske det regnar?
Men när han tittar upp är det rena skyfallet. Det ÖSER ner som ett vattenfall.
Varifrån kommer vattnet? Och vad ska hända med jorden? Mario har redan vatten upp över skorna.
Han måste ta sig upp i skyn för att hitta problemet. Han är ju rörmokare, så det ska bli en lätt match.
Hur ska han ta sig upp? Mario tänker tills han kommer på. Med hjälp av flud skulle han kunna spruta upp sig. Eller så får Mario hitta flyg-mössan. Just när Mario börjar tänka hör han Peach, Daisy och Luigi ropa på hjälp. Först ser Mario dem inte sedan såg han dem. De var uppe på Bowsers skepp.
Mario måste tänka mycket snabbt. Han kom på ett mycket bra sätt att komma till vattenvärlden. Han ska simma till sitt jobb och hitta röret som leder till vattenvärlden. Men det behövs rörmokeri för röret är trasigt.

Mario har bara 3 av 10 krafter och 3 av 100 liv. Nu har Mario lagat röret. Mario har vatten ända upp till näsan. Mario hoppar ner i röret. Nu är Mario i vatten-världen. Allt vatten är nere på marken. Mario ser ett annat rör som han hoppar ner i. Mario är i en mini-bana.
Musiken är den på Super Mario Sunshine mini-banorna. Mario ser röret som leder till Bowsers skepp längst bort. Mario gör banan enkelt och hoppar ner i röret. Mario går igenom hela skeppet, klarar av Bowser och tar stjärnan.

Mario befriar dem och går till vattenvärlden. Luigi tog sin dammsugare och blåste in vattnet i den sedan tog Mario jättesvampen och håller för läckan nere på marken Under tiden hittade Peach och Daisy delen som fattades. De provade att sätta fast den och den passade precis. Mario blev liten igen.
Mario har gjort det igen.

SLUT!!!

Författare: Valter Cyrillus Erika Cyrillus Paula Cyrillus

Äntligen!

Det är nästan så att jag vill dra på mig en rosa träningsoverall och ropa. Jag hittade lösenordet som varit borta i nästan ett år.
Om någon annan jublar återstår att se, men nu är i vart fall bloggen igång igen. Jo jo.
Har jobbat som en igel sen sist, är fortf. på Världen idag och tusen sidoprojekt. Kommer med i nästa nummer av Provins med liten novell. Ska skriva ett kapitel till alkoholsociologisk bok som borde vara klart igår. Fick iväg ett par bidrag till Umeå2014:s novelltävling. Knåpar på med manus för Pennspetsen, Eva Mattsson synpunkterar.
Åsså finns jag på Facebook.
Å borde ha städat huset i helgen. Men har åtminstone tömt vattentunnan inför den här vintern.