Glad som en lärka!

Katolskt Magasin hade i juninumret en recension av Som sand i ökenvinden.
OCH jag ska få ännu ett bidrag publicerat i Provins.
Jubel i mitt hjärta!
Jag fick i dag också beskedet att jag har kommit in på Pennspetsen för ännu ett läsår. Så tydligen anses jag inte vara en helt fullfjädrad författare ännu.
Det är trots allt häftigare att få texter tryckta på papper, än att slänga ut dem så här i cyberrymden. Chansen att någon ska läsa är antagligen också större.

Så nu är jag glad som en lärka!

Här i Kyrkans Hus i Uppsala (där jag jobbar) säljs det fotbollar i entrén. En arbetskamrat gav mig ett skäl att kanske köpa en, om det står "Svenska kyrkan" på bollen: Man kan sparka på den när man blir arg på kyrkan.
Nackdelar: Det kostar pengar, energi och man kanske missar sparken och skadar sig. Eller så blir det en fullträff som knockar någon närstående person.
För övrigt sk-er jag fullständigt i fotboll. Trots att Lagerbäck har tränat Kilafors och en av målgörarna i går kväll kommer från Söderhamn.

För övrigt såg jag en död fågel utanför jobbet i förrgår kväll. Se min andra blogg!

svt.se suger fett

Det var några år sedan svt.se rosades för bästa hemsida. I går var de tistlar värda.
Vad är naturligast att vilja ha inför Eurovision-finalen? En lista med dem som tävlar! Både min make och jag letade som galningar, men se nån sån lista stod inte att finna. Allt jag fick upp var en sida med videos på alla låtar, stora play-fönster och en halvtimmes scrollande om jag skulle se hela listan.
Ska det vara så? Va? Va?
Vi lyckades i alla fall rösta på England (dottern) och Israel (jag).
Slutsatser så här dan efter:

• Information är bäst i tidningar.
• Fel låt vann.
• Det var anständigare kläder förr.
• Scenen var två ton färglampor för mycket, dödade flera låtar helt.
• Musik är bäst på radio.
• Eftersom 90% av låtarna lät likadant kan man låta bli både att titta och lyssna.

Konsum i Edsbyn säljer inte mild naturell yoghurt. Däremot har de 30 sockrade och smaksatta produkter. Ungefär så kändes tv-sändningen utan Sannas Empty Room.

Gubbsjuk kamratpost

Familjens alla åldrar bänkade sig i går kväll igen framför Glasklart i Svt1. Än en gång bevisade Ola Lindholm att han inte klarar av att hålla programmet på rätt köl.
Att Talang 2008 i Fyran är späckat med svordomar och könsskämt långt bortanför lämplighetsnivå har aldrig förvånat mig - fyran är för tevetablån vad Aftonbladet är för journalistiken. Populistiskt.
Men Ola Lindholm, till "vardags" chefredaktör för Bonnierägda Kamratposten och en av min dotters kompisar på "KP-webben" tycker tydligen att det är viktigt att släppa loss när han kommer in i tevestudion. Han framstår mest som en gubbsjuk 38-åring. Detta passar inte ettan prime time. Vi vill ha ett underhållningsprogram som höjer sig till barnens nivå.

Sekunden efter att segraren är korad slår sonen av teven och vi leker scharader hemma. Temat är "personer". Jag föreställer framgångsrikt Jultomten (säck och klappar), Paris Hilton (solbrillor och fyllekörning), Kitty i Bobster (rosa hår & högklackat) samt Vanheden i Jönsonligan. Åttaåringen gör en figur som pekar argt på alla. Elvaåringen och hennes kompis lyckas efter många ledtrådar lista ut att det är Jan Björklund, skolminister och folkpartiledare. *LOL*

Mycket mission i Halmstad

Nu sitter jag på ett hotellrum och skriver medan ungarna ännu snusar i sängarna bakom mig. Har för tredje dagen i rad misslyckats med att ta mig upp på jobb-bloggen för att rapportera från EFS årskonferens i stadens sporthall. Kommer att tänka på en liten barnbok som Verbum gav ut för kanske tio år sedan. Stor-Satan i helvetet får en rapport från ytan, och upptäcker att hans insatser inte behövs i samma utsträckning längre. Människan har nämligen uppfunnit datorn, och allting strular för egen maskin, så att säga.
Vare hur det vill med strulande datorer, den här bloggen funkar alltså men inte Cyrillus Bloggar under www.efs.nu - för tillfället.
Från Halmstad vill jag mest ha sagt att det är lika illa som alla andra ställen när det ösregnar, men vårligt fagert och trevligt när solen skiner. EFS-arna är goa, fromma och missionsvilliga. Det handlar inte bara om att sätta fötter på pengar. Det handlar om att vara rörd av Jesus och brinna för att andra också ska beröras av Livets Herre.
Budbärarens reporter och fotograf jobbar också för högtryck, jag ser framför mig ett välmatat majnummer. Nu vaknar småfolket och det är frukostdags.

Postmoderna upplevelser

Gick på bio härom kvällen. Jag har i år lyckats pricka in de tre sämsta svenska filmerna, om man får tro den eniga kritikerskaran. Har alltså tidigare avnjutit Arn och Morgan Pålsson. I onsdags var det dags för Angel.
Jag var helt ensam i biosalongen. Bara det är ju en speciell upplevelse. Man kan krångla och byta plats och spilla popcorn utan att någon klagar. Till och med sitta med hög hatt.
Känslan var: Det är SOM HEMMA FAST PÅ BIO.
Filmen hade varit bättre om Angels man skjutit henne på slutet. Den hade också varit bättre om Rolf Lassgård inte låtit helt packad filmen igenom. Den hade också varit bättre om rockstjärnorna varit musikaliska och i 30-40-årsåldern i stället för 60+. Fast allt det där vet ni, för ni har väl redan varit och sett filmen?
Till de postmoderna upplevelserna den här veckan hör också http://www.slutet.se/
Plöjde "Flyga drake", definitivt bra bok. Älsklingsreplik från den afghanska pappan:
- Det finns bara tre män: USA, Storbritannien och Israel. Resten är kärringar.
Själv fick jag bra kritik för "Som sand i ökenvinden" i Världen idag. Sålt en (1) bok. Kolla http://www.vulkan.se/

Arga chefredaktörer

Lite pinsamt att två så bra människor som Elisabet Sandlund och Carin Stenström ska bråka via sina tidningar.
Här är en lista på vad jag tror att de är överens om:

• Emanuel Karlsten skriver som han själv tycker, inte som Dagen tycker
• Sexuella relationer mellan vuxna som är nära släkt (förälder-barn eller syskon-syskon) är inte okej, ens när det sker frivilligt
• De två kristna dagstidningarna Världen idag och Dagen har sina existensberättigande genom att inte vara lika i allt
• Erika är beskäftig och lägger sig i :-)

En god kristen påpekar fel och brister på ett kärleksfullt och konstruktivt sätt, inte för att riva ner utan för att bygga upp. Där är vi alla på nybörjarstadiet.

Tjuvlyssnat!

Det här är bara så roligt och alldeles sant. Jag åkte tunnelbana i Stockholm i går, och 2 dagisfröknar med x antal barn satt i närheten. Den äldre fröken invandrare, med rikt ordförråd och en ambition att konversera sin kollega på vuxennivå. Den yngre fröken blond, och, tja - blond.
- Bokrean startade i dag!
- Jaså, på Åhléns?
- Njae, det är ju rea hos alla bokhandlare.
- Jaha. Fast jag har redan två böcker.

Officiell blogg, men hur?

Jag har fixat en alldeles egen officiell blogg på Budbärarens hemsida. Men det är en helt ny och gåtfull teknik bakom den hemsidan, tekniska gåtor är tyvärr inte min starkaste sida det heller. Så efter stilfull start tog det nio dagar till nästa inlägg.
Men jag lovar att komma igen nästa vecka! När webbmastern slutat wabba och jag har tid att lära mig vibba och pinga etcetera.
Bloggämnen är som hårstrån i badvattnet. Man ser dem tydligt men så fort man börjar jaga efter dem glider de liksom undan. Därför är A och O i mitt framtida bloggande att behärska tekniken så att jag kan knipa fast i - vad det nu är - rent reflexmässigt.
Sa jag förresten att jag fick bra kritik för ena boken i Aftonbladet för en vecka sedan? [lycklig min]
Andreas Holmberg skrev om min andra bok på efs idag.
Varför blir du inte nyfiken och loggar in som medlem på vulkan för att köpa dem?

Livet när det är som bäst

... även om det då är strävsamt, som det står i Bibeln.

Aftonbladet har i dag en artikel om Vulkan.se, och om mig skriver Inga-Lina Lindqvist:
"På Vulkan.se har Erika Cyrillus publicerat flera manus. Hon är missionspastor och chefredaktör på Budbäraren. Skriva kan hon. Vacker prosa av klassiskt svenskt snitt. Vad är det som gör att hon väljer nätet framför låt oss säga Verbum där hon fått böcker utgivna tidigare? Känsla av frihet, kanske?"

Tusen tack, Irene som ringde och tipsade. (Irene är en vacker kvinna som också går Pennspetsen på Bollnäs fhsk och har skrivit 180 sidor på ett jättespännande manus. Keep up the good work!)

För övrigt har jag "sjukt mycket" att göra, men det är friska arbetsuppgifter. Som - att förstå alla nya datorprogram och magiska inloggningar som krävs för att jobba i Kyrkans Hus. Som - att etablera relationer till 20 nya arbetskamrater och tjogtals i nätverket runt jobbet. Som - att inte kvadda de gamla relationerna. Som - att göra nästa nummer av Budbäraren. Lurar väldigt på vad ledaren ska handla om.

Gävle kommun

... med en doft av Skutskär.

Kolla in filmen som ska ta Gävle till Kulturhuvudstad 2014 - strunt i teater, musik, performance, ljus, dikt. Nu är det lukter som gäller!!!
Inte illa?

Elvärme och elände

I går kväll var jag "mitt emellan två jobb" som det heter. Tyvärr inte mer än cirka 16 timmar. Men dem fyllde jag med hemfärd från Uppsala och nattsömn.
Lite för spännande var det att stiga in i huset, hem ljuva hem, och känna att det luktade bränt någonstans. En soffa stod tätt intill ett el-element och ungen i soffan var för snuvig för att upptäcka nåt. Smält plast under möbeltyget och elegant beläggning på elementet när jag drog undan soffan. Vi sparade el genom att stänga av värmen i det rummet, men kompenserade med köksfläkten på full fart.
Tack gode Gud att det inte hann börja brinna!
Av detta borde jag knåpa ihop någon läcker liknelse om att hellre glöda för evangelium än att smälta, eller nåt, men det är mer än jag förmår.
DÄREMOT har jag börjat på Budbäraren i dag! Och snart, snart ska jag börja blogga där "på riktigt". Finns ju en hel del att kommentera. Som uteslutningen av Åke Green ur IOGT-NTO (tacka vet jag Blåbandsrörelsen).
För övrigt har Petra åkt till Uppsala.

Min man då?

Leif undrar varför jag aldrig skriver vad han gör.
Så alla som undrar, när ni än undrar: Leif jobbar. Och jobbar. Och jobbar.
Utom när han förirrar sig till sovrummet och faller i dvala.

(Faktiskt är han helt normal. Han äter och pratar och kramas emellanåt!)

Strävsamheter

Som ännu ett bevis för hur strävsamma och kreativa barn jag satt till världen, ska jag här delge Valters på fri hand byggda lego-Mario. Han har lärt sig tricket genom att rita pixlade bilder i stor förstoring på Paint. Mycket tjusigt!

I dag var han förresten med storasyster Petra på gymnasiet några timmar, när hon gick runt och låste. OCH tittade på Youtube på elevkårens dator, avslöjade han till Petras förtrytelse. Hon ägnar sig för övrigt åt sitt hyperseriösa projektarbete "Den politiska bilden av förorten". Ska bli mycket spännande att ta del av slutrapporten - hennes foton från Skärholmen är jätteläckra.

Framtidshoppet

Min dotter vann en tävling på nätet, om vem som kunde sätta fast flest klädnypor i ansiktet.

Och den generationen är det som ska ta över världen. Jag vet inte om jag kan sova lugnt på nätterna längre :-)

Vad har jag sagt egentligen?

I arkivet på FC-basen Skutan har jag 106 gamla predikomanus. I datorn finns ungefär 30 till. Kanske man borde ... men vem är intresserad av en gammal postilla? Det som sades för fem år sedan är så otroligt daterat. Nå, om jag bryter benet hör en genomgång av förkunnelsen till "todo"-listan. Där finns också projekt som att läsa allt av Shakespeare (har det i bokhyllan, klarat av 5% hittills), allt av Strindberg (ligger bättre till, 50%) och klistra alla gamla bilder in i fotoalbum. Det sista kräver nog en komplicerad fraktur med lång konvalecens. Just nu flyter foton omkring på minst sex ställen i huset.
I går firade vi 1. Leifs födelsedag och 2. vår förlovningsdag.
Nu ska vi ägna en långlunch åt att åka till Runemo och uppvakta Gunnar Mering, min gamla kollega. I övrigt är denna vecka proppad av skrivjobb och andra uppgifter. Bland annat ska jag ha ett paper om Selma Lagerlöfs "Löwenskiöldska ringen" klart i morgon - övrigt är affärshemligheter tills det publiceras.
Mot blomsterhandeln!

Uppsala tor för fyrtionde gången

Så fort man har lärt sig tidtabellerna utantill, så ändras de. Nu har SJ satt in X2000 mellan (Ljusdal)Bollnäs och Stockholm. Borde ju innebära stora fördelar för morgonsega pendlare som är rädda att sova förbi bytena. Men icke, tåget går inte på morgonen utan först på förmiddagen. Och vad var det bra för?
Misstänker att SJ vill bevisa att hälsingarna inte alls är intresserade av snabbtåg till Stockholm.

Nu kan det talas ut i klarspråk: 1 februari börjar jag som chefredaktör på Budbäraren. Har "firat" med prinsessbakelse på Krokanen i Bollnäs (vilket får mig att meditera över de olika innebörderna i uttrycket "suger fett") och köpt fler brokiga kläder från Gudrun.
Förväntar mig i den allmänna glädjeyran att bli inbjuden till Facebook-gruppen Läckra chefredaktörer. Det har ännu inte hänt.

Många har gratulerat, och det märks att vänner har man inte efter åsiktsgemenskap utan för något som är mycket större. Tid, geografi och åsikter i all ära, man kan glida i sär av olika skäl, men sann vänskap återfinner man.

Dagens vackra bibelvers: Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE. (Ps 25:7, Folkbibeln)

Stolt men inte nöjd

Mona Sahlins slogan passar bra att återanvända för att beskriva känslorna, då jag ser att jag blivit toppnyhet i Dagen. Fast de missade att jag bytt kyrkotillhörighet, vilket skarpögda Facebookare som Andreas H redan kunnat konstatera.
I alla fall känns det också som innan berg- och dalbanan drar igång - mest roligt och lite spännande. Och så vet man att det blir tvärtom den där bråkdelen av en sekund då vagnen är högst upp på krönet och snart störtar neråt ... Man kastat ut i en delvis okänd värld, och förlitar sig på mäktigare krafter än den egna förmågan.
Vad det gäller? Kolla här!

Gott Nytt!

2008 började med att jag gick hem och la mig och familjen efter en trevlig nyårsmiddag hos Rolf och Maggan. Sov till strax efter 8 på morgonen, när jag gick upp för att läsa klart en roman mumlade Leif att klockan bara var 6. Vilket tillät honom att ligga kvar som dom andra drönarna. Ungarna har vridit klockan tre timmar fel under jullovet, nu börjar kampen att vrida den rätt.
En annan jullovseffekt är att Valter tillbringat många timmar med att spela julklappsspelet SUPER MARIO GALAXY. Efter tre dagar hade han klarat slutstriden med Bowser, efter en vecka har han över hundra stjärnor (jag antar att 120 är max, som i Super Mario 64). Snacka om att man blir åksjuk av att titta på detta spel där allting snurrar och vrider och vänder på sig. Jag fick på nåder prova, tog mig en kvart att komma till den nivån som ungen klarar på 30 sekunder.
Hur som helst, nytt år innebär nya möjligheter. En del av dem avslöjas här allt eftersom läsarna hör av sig och undrar.
För en vecka sedan tyckte jag att Facebook var det mest ute som fanns 2007. Nu är hela årtalet passé. Internet är fortfarande blanka ark och vita kritor. Vad händer runt hörnet?

Fulgran

Den här bilden skickade jag till VästerbottensKuriren i tävling om årets (fulaste) gran. Har den också som skrivbordsunderlägg på datorn. Det blir lite rörigt med alla 40 ikoner ovanpå, men jag lovar att fulare blir det inte. Annandag Jul senast ska jag byta skrivbordsbild. Vanligtvis ligger där någon av SvD:s serier, Slitz (som är preciss som min tonårsdotter) eller Baby Blues, som också känns ganska realistisk fast när det gäller de yngre barnen. - Eller, det var innan de skaffade en bebis till för det lärer vi ICKE åstadkomma.

God Jul!

Nu ska du passa på!

Köp mina böcker från vulkan.se
Rachav är en långnovell
Som sand i ökenvinden är en kortroman
Bli först med att läsa och recensera!!!

GOD JUL!