Packad!

och klar! Fast sedan såg jag att det är max 15 kilo + max 10 kilo. Måste stuva om alla vätskor och väskor. Säkert en timmes jobb till.
VARFÖR? Tänker inte ens stryka en blus i förväg. Allt är skrynkligt och en del t o m smutsigt. Y3 åker också med.
Nu läll - Monells here I go!

Gnarp here I come!

På lördag bär det av till Gnarp, för första och kanske sista gången. Men vem vet, om vinterkräksjukan håller i sig i norra Hälsingland kanske jag ändrar planerna.
För dagen därpå ska jag till Monells i Katalonien! Och det tänker jag liksom inte missa. Skrivarkursen ska kryssa omkring i de spanska (katalanska) bergen och titta på spansk (katalansk) kultur och göra lite skrivövningar och förhoppningsvis softa ganska mycket.
En och annan miljöbild kanske dyker upp i ett helt annat väderstreck i pågående romanskrivning. Och så ska det bli rep. till tidningen.
På senare tid har jag läst:
Sandbarnet
Tove Jansson ord bild liv
Könskriget
Gösta och genusordningen
Livet med den helige Ande
Från IX till V
& telefonräkningen
bland annat.
Har skickat iväg manus till tre tävlingar. Håll tummarna!
Och ett kapitel till en fackbok. Hoppas att pröjset kommer före jul.
Nu ska jag mest fokusera på min kära väninna i Ikonion. Ambition: Utgivning 23/9 2008. Sökes: skrivtid och villigt förlag.

Konsten att osynliggöra

I tisdags hade jag (heders-)uppdraget att fråga ut Mian Lodalen på en författarkväll i Bollnäs Bibliotek. När jag har gjort sånt förr har jag antingen känt den utfrågade eller publiken, här var det idel nytt folk. Och lite surrealistiskt kändes det att placera en frikyrkopastor och kristdemokrat bredvid Mian Lodalen. "Det är väl ingen blåsning" undrade hon innan. "Nä, det hoppas jag verkligen inte. Och vem är det som ska bli blåst i så fall" svarade jag. Så vi höll båda tummarna och det gick bra, det var kul, och ingen i publiken reste sig och gick i förväg (mitt mått på succé=alla stannar till slutet).
Surrealismen infann sig i Ljusnan dagen efter. Inte ett spår, inte en kvarts cicero om att någon annan än den gästande författaren varit på scenen. Som Kerstin, min Pennspetsmentor, sa, det är som om Mian dels medverkade på den utfrågningen som vi alla var på, och dels höll ett föredrag vid något annat tillfälle, kanske på eftermiddagen. I så fall hoppas jag att hon fick dubbla arvoden!!!
Skrev ett elakt och ironiskt brev till journalisten på Ljusnan, men fick fel mejladress så det gick inte iväg. Så det kommer här i stället.

Hej Ann-Catrin Wickbers!
Tack för din artikel om författarkvällen på Bollnäs bibliotek. Det var intressant att läsa om Mian Lodalens föredrag.
Ett tag trodde jag att du skrev om den utfrågning som jag ledde, men jag förstår nu att det finns minst två parallella verkligheter. En kom i Ljusnan, och en annan rymde även mig som medverkande.
Jag utgår alltså från att detta är ett medvetet journalistiskt grepp som jag kan prova på i min egen yrkesutövning - efter 23 år i tidningsbranschen kan jag behöva förnya mig.
Vänliga hälsningar
Erika Cyrillus, Edsbyn
elev på Skrivarlinjen Bollnäs Folkhögskola
och pastor i Svenska Missionskyrkan
och politiker (kd)
samt SJF- medlem och journalist sedan 1984

Andra fäktade lite mot väderkvarnarna, som malde ur sig inte en rättelse men en kompletterande notis.

För att till sist anknyta till själva saken, så var detta ett skolexempel på osynliggörande av föraktade och politiskt inkorrekta minoriteter: gifta kvinnor, ickesocialister, frikyrkomedlemmar, you name it ...

Sagan om Super Mario och översvämningen

Det finns en värld i himlen med massor av vatten. Och så börjar det läcka, och kommer ut en massa vatten. Först känner Mario bara en enda droppe, mitt på näsan. Så kommer det fler och fler droppar.
Kanske det regnar?
Men när han tittar upp är det rena skyfallet. Det ÖSER ner som ett vattenfall.
Varifrån kommer vattnet? Och vad ska hända med jorden? Mario har redan vatten upp över skorna.
Han måste ta sig upp i skyn för att hitta problemet. Han är ju rörmokare, så det ska bli en lätt match.
Hur ska han ta sig upp? Mario tänker tills han kommer på. Med hjälp av flud skulle han kunna spruta upp sig. Eller så får Mario hitta flyg-mössan. Just när Mario börjar tänka hör han Peach, Daisy och Luigi ropa på hjälp. Först ser Mario dem inte sedan såg han dem. De var uppe på Bowsers skepp.
Mario måste tänka mycket snabbt. Han kom på ett mycket bra sätt att komma till vattenvärlden. Han ska simma till sitt jobb och hitta röret som leder till vattenvärlden. Men det behövs rörmokeri för röret är trasigt.

Mario har bara 3 av 10 krafter och 3 av 100 liv. Nu har Mario lagat röret. Mario har vatten ända upp till näsan. Mario hoppar ner i röret. Nu är Mario i vatten-världen. Allt vatten är nere på marken. Mario ser ett annat rör som han hoppar ner i. Mario är i en mini-bana.
Musiken är den på Super Mario Sunshine mini-banorna. Mario ser röret som leder till Bowsers skepp längst bort. Mario gör banan enkelt och hoppar ner i röret. Mario går igenom hela skeppet, klarar av Bowser och tar stjärnan.

Mario befriar dem och går till vattenvärlden. Luigi tog sin dammsugare och blåste in vattnet i den sedan tog Mario jättesvampen och håller för läckan nere på marken Under tiden hittade Peach och Daisy delen som fattades. De provade att sätta fast den och den passade precis. Mario blev liten igen.
Mario har gjort det igen.

SLUT!!!

Författare: Valter Cyrillus Erika Cyrillus Paula Cyrillus

Äntligen!

Det är nästan så att jag vill dra på mig en rosa träningsoverall och ropa. Jag hittade lösenordet som varit borta i nästan ett år.
Om någon annan jublar återstår att se, men nu är i vart fall bloggen igång igen. Jo jo.
Har jobbat som en igel sen sist, är fortf. på Världen idag och tusen sidoprojekt. Kommer med i nästa nummer av Provins med liten novell. Ska skriva ett kapitel till alkoholsociologisk bok som borde vara klart igår. Fick iväg ett par bidrag till Umeå2014:s novelltävling. Knåpar på med manus för Pennspetsen, Eva Mattsson synpunkterar.
Åsså finns jag på Facebook.
Å borde ha städat huset i helgen. Men har åtminstone tömt vattentunnan inför den här vintern.

Vinter i Norden

I morse så mycket snö att vi (maken) skulle sopa gången. Då kom jag på att sist jag skulle sopa, i november typ, hade kvasten frusit fast i snömejan på trappen. Jag fick bara skaftet i handen. Nåja, snön smälte helt och jag glömde säga nåt. Så nu fick jag skamsen leta fram en annan piassava.
Var i Uppsala och lärde känna nya arbetsplatsen i veckan. Bodde på det otroligt charmiga gästhemmet som Samariterhemmet har. Mitt i stan. De tjocka stenväggarna stod emot nattstormen, men Banverkets ledningar gjorde tyvärr inte detsamma. Kaos och krångel på vägen hem (och alltid är det någon vänthall som ockuperas av en psykotisk gaphals vilket trycker ut oss andra i vind och kyla, jag börjar bli trött på hela den grejen).
Högarna med ogjorda projekt byter plats i arbetsrummet hemma. Märkligt att det aldrig sjunker undan.
Det bästa med att snön kommit, är att nu går det att spåra vargarna i byn. Om det nu är vargar. Det är lättare att bestämma vad man ska tycka och göra när man vet om det man tror är sant. :-)

Gästerna har gått...

Från 22 till 26 december var Anna-Lena, Calle och Hannah här. Vi hade jättetrevligt tillsammans, och jag lärde mig en hel del nytt om J-rockers. Julen firades rejält. Jag fick bland annat presentkort på tofflor, nattlinne, en almanacka och ett kärleksbrev.
Den 27 kom Siri och Linda, och lättade upp stämningen samtidigt som vi fyllde magarna ännu mer. Hm, +2,5 kilo.
De for dan före nyårsafton. På årets sista dag kom P-O, Anita, Chrille, Elin, Stefan, Jakob och Ina. Vi lekte Maffia, 4 i soffan och lite annat innan allt smällde av.

NU HAR JAG BÖRJAT ETT NYTT JOBB!!! Kolla in Världen idag om du vill se var.

Dan före dan före dopparedan

För att spara tid återanvänder jag den text som också ingick i familjens julbrev.
Har du inte fått något? Du missade bland annat den stora rubriken och händelsen 2006:
ALLA HETER NU CYRILLUS.
Varje år är kanske som en labyrint. Och när man nått fram så väntar det ännu ett virrvarr av dagar och uppgifter som skall forceras. Här är i alla fall en sammanfattning av hur vi navigerade oss igenom 2006:
Leif har dragit ner lite på arbetstakten. Bandyintresset är lika starkt som tidigare. Vännerna i Edsbyn accepterar motvilligt att hans favoritlag nummer ett är Falu BS. Har inte åldrats en dag sen sist, men däremot lyckats gå ner 10 kilo (och lite till). Äter glass året runt.
Erika har skrivit ett par nykterhetshäften med de kryptiska namnen Den vita och Den blå. I övrigt har hon delat arbetstiden mellan betalda åsikter i Dagen och opublicerade skönlitterära verk. Lakrits.
Valter är ettagluttare med nybliven tandglugg. Har på en termin räknat ut fem matteböcker
men vill fortfarande inte äta mer än 1 sak i taget. Helst ostbågar.
Paula har under året läst mer än hon skrivit, vilket betyder stora mängder text sammantaget. Vann en dansmatta (duktig breakdansare) men gnider alltmer sällan på cellon. Gillar chips.
Petra har kämpat sig upp till den energipuckel som mitten av gymnasietiden utgör. Är lika ofta hos pojkvännen Johan i Alfta som på skolan. Gör shoppingraider till Stockholm, Gävle, Grekland och Spanien, leder astronomiklubb och inreder akvarium. Vingummi är bäst.
GOD JUL!

Intelligent Teknologi!

Min datorn är för närvarande svårare att dra igång än min stulna cykel.
Ungarna opererar varandra för den svåra sjukdomen "SatchmoG51". Låter brittiskt, så fort man ser en nyhet från England så är det någon som ligger i en sjukhussäng.
För övrigt håller vi julstressen borta med ketchup i armhålan och "We will rock you" på dragspel.

Läslogg

Senaste månaden har jag läst:
Amos Oz: Att känna en kvinna
Garvade oerhört åt Abes vrak men blir besviken när det tar 150 sidor att annonsera ett mysterium och 150 sidor att tala om att man inte tänker ge någon lösning på det.
Tomas Hägg: Den antika romanen
Yes! Det var inte bättre förr, men kul nog.
Nick Hornby: Fallhöjd
Fyra suicida typer som av en slump hindrar varandra att dö. Den katolska kvinnans tro var, tja, tvetydigt. Boken var sådär, feelbad feelgood.
Jeanette Winterson: Det finns annan frukt än apelsiner
Hmmm. Ännu en hemsk barndom i frikyrkomiljö. Mammamonstret fyller hela himlavalvet och pappafiguren har inte en enda replik. Välskrivet, men vi har läst det förut.
Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
Bara för att Petra ville. Men den hör väl till en europeisk kanon? Mycket tidigt 1900-tal i skrivsättet (Doktor Glas, Döden i Venedig). Och hur sannolikt är det att en kille i lotusställning håller en fem timmars monolog om Kongofloden?

Ja, då återstår väl bara att göra saken bättre själv. Det är på gång.
Det är på gång.
Och så en irrelevant bild: Petra sommaren 2004. Just nu är hon på KDU-möte i huvudstaden.

Heldag!

Kristdemokraternas landstingsgrupp hade i går en utbildningsdag från morgon till sen kväll. Mycket intressant om motiverande samtal (MI) och regionfrågan tack vare strukturerade partivänner. Själv bidrog jag kanske mest till förvirringen med mina sju förslag till motioner, frågor och interpellationer. Nåja, lite bra var det också.
Däremot undrar jag så här dagen efter om det egentligen kanske är en myt, att man tar upp vitaminer och nyttigheter mycket bättre när de förpackas i mycket fett och socker. Men gott var det.
Några brutala randanmärkningar till det 52-stjärniga etablissemanget utanför Sandviken, Högby Park Inn:
In stavas med ett "n" i Sverige.
Det är stressande med musik på toaletten, särskilt när det är så bra högtalare att det låter som orkestern står vid handfaten och spelar.
Det är stressande med rådjur som springer över vägen när man är på väg därifrån. Vildsvins-salladen var piffigt god, men nästa gång vill jag gärna äta rådjurssadel.
Jag hade värk både högt och lågt.
Fast det sista är inte Högbys fel, det dök snabbt upp lindrande värktabletter. Men det drar ändå ner slutpoängen.

Nåd och frid!

Tänd ett ljus ...

"Det var en gång … då än jag hade
en drömvärld, skimrande och ljus
då ingen aning än mig sade
att den var dömd till att bli grus"

Signe Björnberg (Sigge Stark)

LIGHT morotskaka 25-30 bitar

Ingredienser smet:
7,5 dl vetemjöl
4 dl strösocker
9-10 dl rivna morötter
8 ägg
3 tsk kanel
½ tsk kryddnejlika
1 tsk kardemumma
1 tsk ingefära
½ tsk muskot
3 tsk bakpulver
1 dl mjuka russin (blötlägg ev. 30 min)
2,5 dl kesella 1% fett

Glasyr:
300 g philadephia light eller extra light (kolla datum på paketet, är ofta gammalt i butiken!)
3 dl florsocker
Rivet skal från en citron eller en apelsin
1 msk saft – ” –
färsk citronmeliss (om det går att få tag på)

Gör så här:
1 Värm ugnen till 200 grader. Riv morötterna. Smörj och bröa en långpanna.
2 Blanda mjöl, socker, kryddor och bakpulver.
3 Vispa äggen i en stor bunke. Rör ner morötter, kesella och russin.
4 Rör ner blandningen med de torra ingredienserna. Häll smeten i långpannan.
5 Grädda i nedre delen av ugnen tills kakan är torr, 30-45 minuter. Prova med sticka.
6 Blanda till glasyren och bred över den avsvalnade kakan. Gör gärna ett vackert vågmönster med en gaffel. Ev. kan lite kanel pudras över.
7 Skär i bitar, minst 25 st. Dekorera varje bit med blad från citronmeliss. Förvara kallt. (Utan citronmelissen kan bitarna även frysas.)

Kakan innehåller 103 points = 3½ - 4 points per bit. Som jämförelse är en vanlig tårtbit två-tre gånger så energirik. Morötterna ger även fibrer!

Landstinget Gävleborg

Fullmäktige i Bollnäs.
En surrealistisk föreställning i två akter med mellanliggande lunch.
Sämsta argumenten i regiondebatten var att vi måste tävla mot Stockholm, näst sämsta att vi måste tävla mot Kina. Inte så bra odds för X-koefficienten, va?
En debattpärla (s): Vi har ingenting att bidra med, därför att vi inte har något att erbjuda.
I dag fick jag ytterligare ett refuseringsbrev, men framgången mäts i att det var personligt skrivet och även innehöll en uppmuntran för vackert språk!!!

Bortsmält

Hösten är en självdöd årstid
det stinker om höstkadavret

Debattpärlor

Från fullmäktige i Ovanåker (jag var inte hemma förrän 23 i går kväll).
"Då får man stå där med handen i mössan och tigga."
"Nu faller alla frågetecknen på plats."
Ordföranden: "Var är jag någonstans?" Oppositionens gruppledare: "På kommunfullmäktige."

Äntligen hemma!

Nära 300 mil med tåg på mindre än tio dagar, det inträder en viss mättnadskänsla. Men jag har upptäckt Storkyrkans hemlighet. När tåget söderifrån rullar in mot Stockholms central över Centralbron i mörkret, någonstans mellan Riddarholmen och Strömsborg, byter hela kyrktornet karaktär. Inte vet jag om det är min reströtthet eller fasadbelysningen som gör det, men tornet förvandlas till en glad medeltidsgubbe. DET ÄR SANT! Kolla själv!
Sedan kommer då frågan - är detta ett "tecken" på nåt? Flinar han åt mig, åt biskopen eller nån rolig historia som berättades för några sekler sedan?

Vad tror du?

Äntligen hemma

Borta bra men hemma är verkligen BÄST. Gjorde en mellansvensk turné Edsbyn-Falun-Laxå-Lidköping-Skara-Stockholm-Bollnäs-Edsbyn. Det tog ett par dygn, varav en timme kan räknas som arbetstid. Men den var desto bättre.
Fick blixtrande värkattacker i skallen hela lördagen. MEN jag är TACKSAM för det bevisar att jag HAR ett huvud!!!
På bilden: En av dem som jag längtade efter. Fast just nu har han hockyfrilla och grimaserar inte. Vi ska gå och spela ett spel som han har gjort.

Lägg ner

Vilket är lättast att lägga ner, dubbelmoralen eller Linda Skugge?

Visst har vi fina skåp? "Oriental IKEA".

Dagens modetips: Om vintage betyder att nåt ser gammalt ut och inte passar ihop i färg och stil med resten av kläderna, då har jag bara vintage i garderoben.

Synd om

Tänker alltid de bästa tankarna i duschen. Först tänkte jag då hur synd det måste vara om alla stackars hästägare när deras hästar springer bort. Sen tänkte jag på vad en insändarskribent skrev i Ljusnan i går, om hur synd det är om alla riktiga lösspringande hanhundar som av misstag parar sig med rondellhundarna i trä, de får stickor i sina stackars ***. Och lite synd är det om dumma insändarskribenter och bloggare som inte förstår varför de bloggar.
När jag hade tänkt klart dök det upp en låt i skallen, så där retligt som ibland när det plåstrar sig fast toner hela dagen. Och värst var att jag inte kom på texten. Den börjar så här: Daa, da da da, dada daa, da da da-di daa ... Snälla, om du vet hur texten går kan du väl skriva det i kommentaren här.
Nä nu måste jag börja jobba.